Kompassen spelade en oerhört viktig roll i utvecklingen av navigering. Inte ett enda fartyg som åkte iväg på en lång resa kunde klara sig utan denna enhet. Uppfunnet för många århundraden sedan betjänar kompassen fortfarande regelbundet inte bara sjömän utan även landresenärer utan att tänka ge upp sina positioner under angrepp från modernare navigationsmedel.
Kompassen är mänsklighetens största uppfinning
Skapandet av kompassen och dess omfattande implementering gav inte bara drivkraft åt geografiska upptäckter utan gjorde det också möjligt att bättre förstå förhållandet mellan elektriska och magnetiska fält. Efter att kompassen hade börjat började nya grenar av vetenskaplig kunskap dyka upp.
En kompass med en magnetnål öppnad för mänskligheten inte bara världen utan också den fysiska världen i all sin mångfald.
Primaten i upptäckten av kompassens egenskaper är omtvistad av flera nationer: indianer, araber och kineser, italienare och britter. Idag är det mycket svårt att på ett tillförlitligt sätt avgöra vem som äran av kompassens uppfinning tillhör. Många slutsatser dras endast om antagandena från historiker, arkeologer och fysiker. Tyvärr har många av bevisen och dokumenten som kan belysa denna fråga inte överlevt eller har överlevt i dag i förvrängd form.
Var dök kompassen upp första gången?
En av de mest utbredda versionerna säger att kompassen uppfanns i Kina för cirka fem tusen år sedan ("Från astrolabe till navigeringskomplex", V. Koryakin, A. Khrebtov, 1994). Malmbitar, som hade den underbara egenskapen att locka små metallföremål till sig själva, kallades av kineserna "en kärleksfull sten" eller "en sten av mors kärlek." Folket i Kina var de första som märkte egenskaperna hos den magiska stenen. Om det formades som ett avlångt föremål och hängdes på en tråd, skulle det inta en viss position och peka ena änden mot söder och den andra mot norr.
Det var förvånande att”pilen”, som avböjdes från sin position, återvände till sin ursprungliga position efter tvekan. Kinesiska krönikor innehåller indikationer på att denna egenskap hos en magnetisk sten användes av resenärer för att bestämma rätt position när man rör sig genom öknarna, när dagsljus och stjärnor inte var synliga på himlen.
Den första kinesiska kompassen användes när husvagnar flyttade genom Gobiöknen.
Mycket senare började magneten att användas för navigering i navigering. Enligt kinesiska källor började sjömän runt 5: e till 4: e århundradet f. Kr. använda en metallnål gnuggad med en magnetisk sten och upphängd i en sidentråd. Det är överraskande att kompassen vid den tiden inte nådde Indien och Europa, för då mellan Kina och dessa regioner var havskommunikation redan etablerad. Men de grekiska författarna från den tiden nämnde inte kompassen.
Man tror att kompassen kom till Europa inte tidigare än 300-talet f. Kr. genom arabiska sjömän som plogade Medelhavets vatten. Men vissa forskare utesluter inte att denna användbara enhet uppfanns på nytt av européer, som självständigt upptäckte effekten som producerades av en magnetisk pil upphängd på en tunn tråd.
