I de tidiga stadierna av planetens existens, utvecklades en livlös geosfär - jordens skal -. Dess utseende påverkades endast av jordbävningar, vulkaner, jordskorpans rörelser etc. Med livets uppkomst började levande materia, först långsamt och svagt, och sedan alltmer snabbare att påverka jordens geologiska processer.
Instruktioner
Steg 1
I början matades levande organismer av organiska föreningar i det primära havet. Koldioxid släpptes ut i atmosfären som en biprodukt. När havets reserver tappades utnyttjade mikroorganismer förmågan att syntetisera organiska föreningar från vätet som finns i atmosfären och den koldioxid som ackumulerats i den.
Steg 2
Som ett resultat av den vitala aktiviteten hos dessa mikroorganismer släpptes metan i atmosfären. Under påverkan av ultraviolett ljus förvandlades det igen till organiska föreningar och återvände till vatten.
Steg 3
När vätereserverna i atmosfären tömdes blev fotosyntes en ny energikälla. I de första fotosyntetiska bakterierna fortsatte det utan syreutveckling.
Steg 4
När organismer med en mer perfekt fotosyntesmekanism uppstod började syre släppas ut i atmosfären. För levande organismer från den tiden (främst anaerober) var det det starkaste giftet. I slutändan "neutraliserades" han, utan började också användas för att få energi - det var så syreandning uppträdde.
Steg 5
I de övre skikten av atmosfären omvandlades syre till ozon under påverkan av ultravioletta strålar, och när ozon ackumulerades bildades en pålitlig ozonsköld som skyddade planeten från den skadliga ultravioletta strålningen. Tack vare detta kom levande organismer till land och befolkade det.
Steg 6
I biosfären pågår kontinuerligt syntes- och förfallsprocesser av organiska ämnen. Cyklerna för dessa ämnen säkerställer stabiliteten i biosfärens funktion. Balansen mellan förfall och syntesprocesser upprättades i slutet av Mesozoikumet - början på Cenozoic, och för cirka 2,5 miljoner år sedan dök de första människorna upp. Nu skapar mänskligheten en nästan artificiell miljö för sin bostad, och den antropogena faktorn har blivit en kraftfull drivkraft i utvecklingen av livet på jorden.
