Uttrycket "atmosfärisk front" har antika grekiska och latinska ursprung. Bokstavligen översatt som ånga eller luftfront. Med andra ord är den atmosfäriska fronten en smal remsa som ligger vid gränsen mellan luftmassor med olika egenskaper.
Klassificering av atmosfäriska fronter
Atmosfäriska fronter har flera olika egenskaper. Enligt dem är detta naturfenomen uppdelat i olika typer.
Atmosfäriska fronter kan vara 500-700 km breda och 3000-5000 km långa.
Atmosfäriska fronter klassificeras efter rörelse i förhållande till placeringen av luftmassor. Ett annat kriterium är rumslig omfattning och cirkulationsbetydelse. Och slutligen finns det en geografisk funktion.
Karakterisering av atmosfäriska fronter
Genom förskjutning kan atmosfäriska fronter delas in i kalla, varma och ocklusionsfronter.
En varm atmosfärisk front bildas när varma luftmassor som regel är fuktiga, närmar sig torrare och kallare. Den närmande varma fronten ger en gradvis minskning av atmosfärstrycket, en liten ökning av lufttemperaturen och liten men långvarig nederbörd.
En kallfront bildas under påverkan av nordliga vindar, som injicerar kall luft i områden som tidigare var ockuperade av en varm front. Den kalla atmosfäriska fronten påverkar vädret i en liten remsa och åtföljs ofta av åskväder och minskat atmosfärstryck. När fronten passerar sjunker lufttemperaturen kraftigt och trycket ökar.
Cyklonen, som anses vara den mest kraftfulla och destruktiva i historien, slog Ganges-deltaet i östra Pakistan i november 1970. Vindhastigheten nådde över 230 km / h och tidvattenhöjden var cirka 15 meter.
Ocklusionsfronter uppstår när en atmosfärsfront läggs ovanpå en annan, bildad tidigare. Mellan dem finns en betydande luftmassa, vars temperatur är mycket högre än den för luften som omger den. Ocklusion uppstår när en varm luftmassa förskjuts och separeras från jordytan. Som ett resultat blandas fronten på jordens yta redan under påverkan av två kalla luftmassor. Djupa vågcykloner bildade i form av mycket kaotiska vågstörningar finns ofta vid ocklusionsfronten. Samtidigt ökar vinden markant och vågen blir tydligt uttalad. Som ett resultat förvandlas ocklusionens framsida till en stor suddig frontzon och efter en tid försvinner helt.
Geografiskt är fronterna uppdelade i arktiska, polära och tropiska. Beroende på vilka breddgrader de bildas i. Dessutom, beroende på den underliggande ytan, delas fronterna i kontinentalt och hav.
