Med en höjdförändring kan betydande förändringar i temperatur och tryck observeras. Avlastningen i området kan i hög grad påverka bildandet av bergsklimatet.
Instruktioner
Steg 1
Det är vanligt att skilja mellan berg och höga bergsklimat. Den första är typisk för höjder mindre än 3000-4000 m, den andra - för högre nivåer. Det bör noteras att klimatförhållandena på höga vidsträckta platåer skiljer sig avsevärt från förhållandena i bergssluttningar, i dalar eller på enskilda toppar. Naturligtvis skiljer de sig också från de klimatförhållanden som är karakteristiska för den fria atmosfären över slätterna. Luftfuktighet, atmosfärstryck, nederbörd och temperatur förändras ganska starkt med höjd.
Steg 2
När höjden ökar minskar lufttätheten och atmosfärstrycket. Dessutom minskar innehållet av damm och vattenånga i luften, vilket avsevärt ökar dess transparens för solstrålning, dess intensitet ökar avsevärt jämfört med slätten. Som ett resultat verkar himlen blåare och tätare och ljusnivån höjs. I genomsnitt minskar atmosfärstrycket för varje 12 meter stigning med 1 mm Hg, men specifika indikatorer beror alltid på terräng och temperatur. Ju högre temperatur desto långsammare minskar trycket när det stiger. Otränade människor börjar uppleva obehag på grund av lågt blodtryck redan på en höjd av 3000 m.
Steg 3
Lufttemperaturen sjunker också med höjd i troposfären. Dessutom beror det inte bara på terrängens höjd utan också på backarnas exponering - på de norra sluttningarna, där strålningsströmmen inte är så stor, är temperaturen vanligtvis märkbart lägre än på de sydliga. På höga höjder (i alpina klimat) påverkas temperaturen av granar och glaciärer. Granar är områden med speciell granulär flerårig snö (eller till och med ett övergångsskede mellan snö och is) som bildas ovanför snölinjen i bergen.
Steg 4
I de inre delarna av bergskedjor på vintern kan stagnation av kyld luft förekomma. Detta leder ofta till temperaturinversioner, dvs. temperaturen stiger med ökande höjd.
Steg 5
Mängden nederbörd i bergen till en viss nivå ökar med höjden. Det beror på backarnas exponering. Den största mängden nederbörd kan observeras i de sluttningar som möter huvudvindarna, denna mängd ökar dessutom om de rådande vindarna bär fuktinnehållande luftmassor. På lutande sluttningar är inte ökningen av nederbörd när den stiger så märkbar.
