Med hjälp av topografiska tecken är det vanligt att konventionellt beteckna terrängobjekt på topografiska planer eller kartor. Att veta hur man känner igen dem kan man avgöra vilken typ av terräng, dess lättnader, föremålens kvalitativa egenskaper och deras placering.
Instruktioner
Steg 1
På kartor och planer är det vanligt att beteckna terrängen med konventionella skyltar. Topografiska tecken kan vara kontur, skala eller förklarande. Villkorliga konturskyltar indikerar föremål på marken på en kartskala. Det kan vara en skog, en grönsaksträdgård, en väg. Deras konturer avbildas med hjälp av former som liknar konturerna. Om det konventionella topografiska tecknet inte sammanfaller med ett annat på marken dras det med en prickad linje. Varken storleken på ett objekt (till exempel tjockleken på ett träd) eller dess placering på marken (ett träd i en skog), ett sådant tecken indikerar inte i sig.
Steg 2
Mindre objekt avbildas med storskaliga kartografiska konventionella tecken. De kallas så eftersom deras antal och storlek beror på kartans skala eller topografiska plan. Ju mindre skala den senare är, desto mindre är själva tecknen. Ibland finns det objekt som indikeras av sådana tecken på alla kartor, oavsett storlek. Dessa är brunnar, fristående träd, kilometerstolpar etc. Och vice versa - det finns skyltar vars typ kan ändras beroende på kartans skala. Så bosättningar på storskalor visas med konturkonventionella symboler i detalj. När du zoomar ut på en karta eller plan minskar mängden detaljer.
Steg 3
Symboler anger den exakta platsen för objekt. Oljebrunnar, högar, kvarnar kan anges som cirklar, stjärnor eller rutor. Till exempel bestäms placeringen av yurt eller hiss av mitten av skyltens botten. Platsen för vägskylten eller trädet kommer att vara högst upp. Avlånga föremål (vägar, floder, diken) på den topografiska planen visas med en eller flera linjer. Sådana objekt bestäms av skyltens axel. Skalmarkeringar anger inte artikelns storlek. Därför kan sådana kartor inte användas för att mäta till exempel längden på en väg.
Steg 4
Alla andra beteckningar som behövs för ytterligare egenskaper hos föremål eller för att förtydliga deras placering kallas förklarande. De används aldrig av sig själva. Deras ritning på en karta eller plan är endast möjlig utöver stora eller konturer. För att klargöra skogstypen (lövträd eller barrträd) måste motsvarande skylt läggas till konturtecknet i form av cirklar som betecknar skogen själv.
Steg 5
Siffror och signaturer kan användas som konventionella topografiska symboler. Med hjälp av signaturer anges namnen på floder, bosättningar eller typen av ett objekt. Det finns en lista med förkortade signaturer för design av topografiska kartor och planer. En god kunskap om konventionella tecken på kartor i olika skalor säkerställer korrekt läsning.
